Första Meltdown

Imorse var jag iväg och köpte min andra resväska. Efter det kom jag tillbaka hem och då slog det mej på riktigt att jag ska hem. Och jag kunde inte sluta gråta!! Jag bölade i säkert 1 timme. Det var hemskt. Det e ju så blandade känslor, klart jag e glad att komma hem och träffa alla. Men jag har ju haft mitt liv här dom senaste 2 åren. Och jag har haft det bra. Riktigt jävla bra för att vara ärlig. Visst har det gått upp och ner, men jag har ju träffat så mkt härligt folk som blivit riktigt bra vänner. Det som e bra och som jag vet e ju att jag kan alltid komma tillbaka och hälsa på dom. För dom kommer ju bo kvar :) Men det e tufft. Om 2 veckor e jag på väg hem. Och 2 veckor går fort, det vet ju alla...




Kom ihåg mig?